Ur Mannen utan väg
Erik Lindegren (1910-1968)
(i speglarnas sal där endast Narkissos
tronar på sin förtvivlans pelare utan svindel
diade evigheten med en grimas
de obegränsade möjligheternas land
i speglarnas sal där en enda besmittad snyftning
undkom ligiltighetens korsade värjor
och förvandlade luften till löfte och mull
som rann utefter stadens alla fönster
i speglarnas sal där fulländningen stansas i plåt
och bärs som en fånge i standardbröstet
där ordet begår harakiri i krevadernas sken
och trumpeten smakar krossat porslin och döende blod
i speglarnas sal där en blir de mycket för många
och dock ville falla som dagg i tidens grav)
Se även inlägget med
kent-låten LSD någon?Andra bloggar om:
Erik Lindegren,
modernismen,
poesi,
Jocke Berg,
kent