Spegelsalen....nr 1

Ur Mannen utan väg
Erik Lindegren (1910-1968)

(i speglarnas sal där endast Narkissos
tronar på sin förtvivlans pelare utan svindel

diade evigheten med en grimas
de obegränsade möjligheternas land

i speglarnas sal där en enda besmittad snyftning
undkom ligiltighetens korsade värjor

och förvandlade luften till löfte och mull
som rann utefter stadens alla fönster

i speglarnas sal där fulländningen stansas i plåt
och bärs som en fånge i standardbröstet

där ordet begår harakiri i krevadernas sken
och trumpeten smakar krossat porslin och döende blod

i speglarnas sal där en blir de mycket för många
och dock ville falla som dagg i tidens grav)

Se även inlägget med kent-låten LSD någon?

Andra bloggar om: Erik Lindegren, modernismen, poesi, Jocke Berg, kent