I bland läser man gamla artiklar som tar upp fenomenet "kasta ut skräplitteraturen från biblioteken". Kitty-böcker tillsammans med Biggles, Lotta, Tvillingdeckarna...Serieböcker sågs som skräp och skulle inte vara kvar i biblioteken. Barn skulle läsa andra böcker.
Nu har jag läst en bok som heter Nya Lusboken -en bok om läsutveckling ISBN: 9789162268114. I den presenteras just läsutveckling från de första bokstäverna till ett litterat läsande. Några av de stegen innebär lustläsning. En del kommer in i den fasen redan i årskurs tre på lågstadiet och sen fortsätter den genom mellanstadiet. I de åldrarna är just Kitty-böckerna tex den här Kitty fången i öknen ISBN: 9789132150524och andra långserier jättepopulära. Just tack vare sina enkla upplägg. Som nybliven läsare så känner man lätt igen huvudpersonenrna och man behöver inte kämpa sig igenom enorma miljöbeskrivningar. Handlingen följer ett mönster som gör att man som nybliven läsare inte behöver traggla med nya invecklade grejer.
Sen finns det lustläsning av vuxenlitteratur, Janet Evanovich böcker om Stephanie Plum tex den här som jag läser om o om igen just för att koppla av: Delat byte ISBN: 9789177117506 och böckerna av Mankell om Kurt Wallander Brandvägg ISBN: 9789173431415.
Så jag tycker vi ska uppskatta serieböckerna för barn, ungdomar och vuxna. De behövs och är viktiga. Vilka kopplar ni av med??
(ps. jag hittade ett inlägg hos Ika)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej
Jag tycker dom som rackar ner på "skräpböcker" är fåniga.Det viktiga är att man läser, inte vad.
Jag har plöjt igenom Blytons böcker som barn (och även en del Kitty).Men samtidigt så läste jag hela Selma Lagerlöfs smaling som fanns hemma i bokhyllan.till exempel.
:)
När man talar om skräplitteratur kan man tala om olika saker. Skräplitteratur tycker t ex en del är litteratur som läses av många. Den som uttalar sig på det sättet vet ofta inte vad han talar om, utan är oftast bara snobbig, och vill visa att han minsann inte hör till den breda massan. Visst finns det litteratur som sticker ut och är stor konst, men det mesta är faktiskt en fråga om smak.
Kitty är skrivet för en viss ålder, i syfte att ge spänning, och uppskattas av många. Kitty är dessutom inte den sämsta förebilden en ung tjej kan ha. Hon är självständig, intelligent, modig, snäll, och står på den svagares sida.
Heidi
Hej Heidi! Ja visst är Kitty en hjältinna. Väl värd att vara förebild med sina inre egenskaper.
Skicka en kommentar