lördag, januari 19, 2008

Bok nummer 63: Kitty och den indiska ringen

Kitty och den indiska ringen (The Swamis Ring)
Boken kom 1981 i U.S.A och den bok jag har är i andra upplagan och är tryckt 1987. Omslaget är gjort av Peter Archer. Omslaget är ovanligt rent eftersom man ser hela Kitty utan att ansiktet störs av text. Man får se Kitty i en situation man känner igen från boken och bilden har ett perspektiv som gör att bilden känns nära.

I den här boken hjälper Kitty till med flera parallella mystiska händelser. En kille med minnesförlust som hittas nedanför en klippa och därefter kallas Cliff. (Med en stjärna efter namnet och en stjärna i fotnoten där det står Cliff= klippa) Kittys far är engagerad i en kulturfestival som har råkat ut för bekymmer och detta har lett till att Carson blir bojkottad och utfryst. Kitty grubblar på vad som drabbar festivalen samtidigt som hon hjälper en kvinnlig harpist som saknar sin försvunna syster.

Alla tre mysterier binds ihop mot slutet och slutar lyckligt. I den här boken dyker det inte upp några större överraskningar. Ned, Burt och Dave är med precis som Bess och George. Hanna nämns en hel del och hon får visa lite olika känslor. Jo kanske är känslor det nya i den här boken. Kitty är inte så himla pigg och glad hela tiden. Hon känner sig lite nere över sin fars dilemma och hon grubblar lite över relationen till Ned.

Miniparentes är: hur många gånger har Kitty egentligen blivit bunden till händer och fötter och huden blivit alldeles röd och sårig? Hur många gånger har vi läst att hon tittat på sina ärrade handleder? Bara en liten tanke.

Andra bloggar om: , , ,

2 kommentarer:

petronella sa...

Är inte lika insatt i kittyböckerna som dig, har bara läst en vilken jag skrev en uppsats om som handlade om flickböcker. Och har för mig att kitty blev bunden även i denna bok. =)

Göran sa...

något att fundera på: kanske är författaren till Kitty-böckerna Carolyn Keene något av en sadist? Just det faktum att Kitty och hennes vänner blir bundna och försedda med munkavlar i stort sett varje bok tyder väl på att Keene var lite elak och gillade att plåga sina karaktärer?
Och som du skriver i bloggen så blir Kitty och hennes vänner inte bara bundna utan ordentligt bundna, till händer och fötter med munkavle och alltid bakbundna händer så det blir extra svårt att komma loss...